Bitterfroken

Ville bara skriva en liten förklaring, från min synvinkel angående att jag skrev att jag vill äta godis.

Grejen är den att jag är SÅ TRÖTT på att vara rädd för saker och ting, trött på alla dessa förbjudna saker. Jag vill på något sätt visa för mig själv att jag faktiskt inte kommer dö av att äta av mina fear food grejer. Som frisk åt jag i stort sett aldrig godis, det lockade mig inte helt enkelt och det var något jag klarade mig utan. Nu, under min sjuktid har jag varit så sugen, sugen på att smaka det igen, bara se vad jag tycker och mycket för att som sagt visa för mig själv att det går.

Jag undviker socker nu och har gjort länge, äter enligt LCHF vilket jag mår bra av. Maten är naturligt glutenfri och jag slipper leka karusell med mitt blodsocker vilket man gör när man äter massa socker. Vi i Sverige är otroligt sockerberoende men vill liksom inte erkänna det. I stort sett alla matprodukter innehåller socker i mängder nu för tiden, till och med i grönt te har de proppat i mängder av socker vilket är HELT sjukt! 

Sen jag började utesluta sockret i min kost har jag mått så mycket bättre kroppsligt, när jag åt socker hade jag fruktansvärda kramper i magen VARJE gång jag hade ätit, det var fruktansvärt ärligt talat. Jag var även ALLTID trött, orkade inte en hel dag utan att sova middag, ibland sov jag upp till tre timmar för att jag var helt slut (en bieffekt av att skjuta blodsockret i höjden), nu är jag aldrig trött på samma vis. Visst jag är trött på grund av min depression och min svält, men jag är ändå pigg i huvudet (eller hur man nu ska förklara det), jag behöver aldrig sova middag, somnar aldrig sådär spontant framför tvn som jag ALLTID gjorde förr. Jag har även blivit av med min ledvärk som jag mådde fruktansvärt dåligt över förr, kunde knappt gå vissa dagar för att mina knän och fotleder smärtade så.

Jag har inte för avsikt att på något vis sluta med den här kosten då den har fått mig att må så grymt mycket bättre. Dock som sagt känner jag nu att jag vill göra en liten avvikelse just bara för att utmana mig. Jag är trött på att vara rädd för mat. Jag vill bevisa för mig själv att jag väljer LCHF för att jag mår bra av det och inte för att jag är rädd för socker.

Många anser att det är fel att utesluta en del av den fruktansvärt gammalmodiga kostcirkeln, men grejen är att du behöver INTE socker, socker skapar bara ett beroende och i mitt fall mådde jag dåligt av det, länge, länge utan att förstå varför. Folk får helt enkelt tycka vad de vill, men jag önskar att folk ville läsa på lite mer innan de uttalar sig om hur "farligt" LCHF är. Hur farligt kan det vara att äta naturlig mat liksom i stället för processat skit, fyllt med tillsatser?

 

Hoppas ni förstår min poäng. Jag VET att godis är sjukt onyttigt, liksom frukt (som många tror är safe food), men jag vill bara få prova en kväll och sen säkerligen aldrig mer :)