Bitterfroken

Hur var det egentligen?

Idag har jag tänkt på en sak som faktiskt skrämmer mig otroligt mycket. Inte ens funderat på det innan, men det slog mig rätt rejält idag. Hade en bra dag igår, det kändes som att jag kunde övervinna allt, jag var superspeedad, satt knappt stilla en sekund. Jag städade, bakade, lagade mat, städat lite till och hade massor av idéer i skallen. Försökte sätta mig ner, men genast kom en ny tanke över mig och jag for upp igen. Jag är ärligt talat rädd att det här är "falsk" energi igen och falsk glädje. Jag är rädd att mitt mående slår över...
 
Jag tänker på i somras, jag var precis likadan då som det jag beskriver ovan. Det gånger tusen. Jag hade massor av pengar sparade, alltså ganska mycket. Jag gjorde mig av med ALLT och satte mig i en rejäl ekonomisk knipa (speciellt nu när jag är sjukskriven dessutom). Jag handlade som om det inte fanns någon morgondag. Jag reste två gånger, jag köpte MÄNGDER av kläder, en svindyr kaffemaskin helt spontant, nya möbler (ett helt nytt sovrum bland annat), jag fick för mig att jag ville renovera om köket, köpte färg och målade om allting, köpte svindyra tapeter som jag gjorde en fondvägg av. Det där är bara en liten bråkdel av vad jag gjorde samtidigt som jag knappt var stilla en sekund. Jag hade även idéer om att starta ett eget företag med bröd och bakverk (LCHF). Mitt humör var även då en hel berg och dalbana, kunde gå från att gapskratta ena sekunden till att störtgråta nästa.. 
Förut har jag tänkt att det hade med svälten att göra eftersom det kan ge en känsla av lycka och eufori, men nu börjar jag fundera (helt ärligt) om jag kanske var hypoman? Det kanske låter överdrivet och kanske hade det, som sagt, bara med svälten att göra, men det känns rätt allvarligt hur jag bara kastade ut pengar till höger och vänster utan att fundera en sekund. Jag har inte ens tänkt på det innan? Tror jag ska ta upp det med psykologen nästa gång vi ses, bara för att få någon annans åsikter om det..

Kommentarer
Postat av: Maja

Jättebra att du har någon att bolla tankar med. För att vara så manisk som du beskriver kan ju faktiskt innebära ett problem, det som hände i somras låter ju inte direkt som någon höjdare.
Sv: Tack fina du. Jo, jag har ju motivation men det handlar bara om att våga. Att våga kasta sig ut i det okända.
Tusen kramar! <3

Svar: Ja, jag har verkligen aldrig tänkt på det så innan, men ju mer jag funderar så verkar det ju faktiskt inte bättre :S Jo de där med att våga önskar jag att jag kunde få en liten dos av. Blir galen på mig själv som inte klarar av att ändra på min situation.
Kram!!
Nellie

2014-03-22 @ 16:21:13
URL: http://nolicedere.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: