Illamående
Något som tillkommit mer och mer sista tiden är att jag mår så galet illa efter att jag ätit, det riktigt vänder sig i magen på mig. Blir äcklad av bara tanken på mat delvis på grund av det här. Det känns stressande att äta när jag vet att jag kommer må dåligt efteråt, då inte bara psykiskt utan även fysiskt.
Idag såg jag verkligen fram emot att äta, lagade en gratäng med grillad kyckling, champinjoner, vitlök och mozzarella bland annat. Tyvärr vart jag sjukligt besviken då det inte alls var så gott som jag mindes det och när någonting inte är särskilt gott känner jag mig alltid onödig och dum som ätit. Inte ens min kaffe latte efter maten smakade bra, det är som att mina smaklökar helt trubbats av, ingenting är gott längre och givetvis blir det då svårare att motivera mig till att äta mer när jag inte är sugen på någonting. Ändå äter jag, åtminstone det jag gett okej till mig själv att äta. Så länge jag följer tankarna och direktiven går det ganska bra och jag mår rätt okej, grejen är ju bara den att jag MÅSTE utmana mig med de "verkliga farorna". Mina "utmaningar" i dagsläget är fortfarande inom min comfort zone, men ändå farligt. Jag har väldigt mycket fear foods och det är väl de jag egentligen borde utmana mig med.
Hjälpen jag får i nuläget känner jag mig, som jag skrivit tidigare, väldigt negativ till. Det känns som att jag inte tas på allvar, att jag inte är "tillräckligt sjuk" för att få ordentlig hjälp. Jag klarar ju liksom inte av eget ansvar så bra, jag strävar fortfarande mot en låg vikt, får panik om jag ätit saker utöver, tänker hela tiden att jag måste äta mindre för att jag annars kommer bli groteskt stor, känner hemskt dåligt samvete när jag äter, känner till och med skuldkänslor. Hatar att dagarna är långa för jag är rädd för att bli hungrig/sugen och att inte kunna stå emot. Vad hjälper det då att träffa psykolog en gång per vecka för att få höra att jag "ska försöka" äta frukost och att prio ett är att dricka koffeinfritt kaffe på grund av ångesten. Okej, fine att koffein kan förvärra ångesten, men det är ju knappast så att den åtgärden kommer ta bort min ångest eftersom ångesten främst rör matsituationerna. Nej, jag borde sluta klaga och ta tag i mitt liv. Jag vet bara inte åt vilket håll jag ska gå. Rädd för att vara sjuk och livrädd för att bli frisk..
Kommentarer
