Bitterfroken

Det tar alltid några dagar för mitt huvud att "vänja sig" efter att klockan ställts om. Går ofta och tänker "egentligen är ju klockan...". Efter ett tag släpper de där tankarna och då kan jag leva lite mer normalt igen, hehe!

Inatt drömde jag värsta mardrömmen, det var så himla läskigt och sådär otäckt verklig. Nu i efterhand måste jag säga att det var en väldigt bra story som jag tror att jag hade gillat att se på film, men att vara med i den var mindre kul ;)

 

Blev inget psykologbesök idag heller förresten eftersom hon är sjuk. Typiskt, men samtidigt gör det mig inte så värst mycket heller då jag för tillfället känner att det inte ger mig något. Hade ju dock velat ta upp den där oron jag känt angående om jag var hypoman i somras. Skulle vara intressant att höra hur hon ser på det. Jag hoppas att det bara var själva ätstörningen som gjorde mig uppvarvad och omdömeslös...