Bitterfroken -

Normal

Ibland funderar jag på hur det skulle kännas att vara normal (vad som nu klassas som "normal", det är nog olika för alla). De flesta av mina vänner lever ett vuxet liv, de har sambo, är gifta och de flesta har även ett eller flera barn. Jag känner ganska ofta att jag liksom "stannat upp". Jag har knappt ens haft ett förhållande (i alla fall inget längre eller seriöst). Ganska ofta känner jag att livet rinner ifrån mig. Jag är 27 år, lever ensam, har inga barn. Egentligen är jag inte barnkär, men ibland kan det knyta till sig i magen, av någon form av längtan, när jag ser bilder på människor i min omgivning som blivit föräldrar, vilken kärlek det verkar vara. Man måste nog uppleva den för att förstå.

Jag har typ accepterat att jag aldrig kommer få barn och att jag säkert kommer leva själv resten av livet. På grund av gamla händelser klarar jag inte av att dejta, jag kan inte sätta gränser, blir alltid utnyttjad och är på grund av det livrädd för att dejta. Hatar dessutom kroppskontakt, det gör att jag känner mig otroligt trängd och instängd. Jag tror jag är ganska okej med att det är såhär även om jag innerst inne vill något annat.. Men jag låter det bli som det blir.

2014-03-20 @ 20:20:30
Allmänt - Permalink

Kommentarer

Postat av: Helena

Känner så väl igen mig i många av de saker du skrev om i detta inlägget!
Kram

2014-03-20 @ 23:17:06

Postat av: Lilla hjärtat

Det skulle kunna vara mina ord. Så ofta jag känner att livet rinner förbi och alla vänner har familj, jobb, villa, semester och allt som jag förlorat bara för att anorexin tagit livet av mig. Tagit livet av mina drömmar och av mitt hopp, men nu försöker jag att hitta tillbaka till mig själv.. eller den som jag borde varit. Hoppet är det sista som överger en sägs det så jag kramar mig fast vid det ett tag till och hoppas att orken räcker till.
Du är värdefull för den du är och jag tror du kommer att hitta livet precis som du vill ha det.
Håll ut och jag tror på dig!
Kram <3

2014-03-21 @ 09:58:37
URL: http://littlegirlsheart.blogg.se/

Postat av: Maja

Känner verkligen igen mig. Visst, jag är "bara" 20 men har inte heller haft något förhållande & på universitetet känns det ju ibland som att alla "ligger runt" och sen står jag där & säger att jag är oskuld. Det känns som jag har missat så sjukt mycket i mitt liv, något som alla andra fått ta del av.
Jag vill verkligen hitta någon som kan älska mig & som jag kan älska. Leva ihop, jobba, få barn...jag vill ha allt det där.
Sv: Har hört lite blandat om Mando. Saken är den att jag inte tror att den form av terapi som t.ex. BUP ger hjälper. Därför kände jag att jag kunde testa på Mando, för deras målsättning är att ma ska få ett normalt förhållande till mat. Har dock skickat en remiss till en psykologmottagning också - dubbel hjälp är ju aldrig fel.
Kram! <3

Svar: Förstår dig. Det är otroligt jobbigt tycker jag att känna att det är ett krav. Folk brukar ifrågasätta och undra varför jag alltid är singel och då känner jag mig riktigt dum. Ibland har även folk försökt para ihop mig med någon och blir sen griniga för att jag aldrig ger någon en chans. Det här har faktiskt gjort att jag slutat umgås med vissa av mina vänner just för att jag inte orkar känna mig så misslyckad! Kram

Nellie

2014-03-21 @ 10:02:09
URL: http://nolicedere.blogg.se