Nyfiken
Hej,
Jag heter Helena och har kikat in här o läst din blog under ungefär en månads tid nu. Tycker så oerhört synd om dig som inte verkar få den hjälp o stöd du faktiskt behöver!
Jag har en äs och har precis börjat träffa en terapeut samt dietist för att försöka bli av med detta jobbiga hjärnspöke. Jag har haft dessa tankar/problem fram o tillbaka i 13år(är 25år).
Kämpa på tjejen!! <3 KRAM
Jag vill tro att det kommer hjälpa mig på vägen mot ett friskt liv! Än så länge känns det bra, men det kommer ju alltid dagar när motivationen tryter och det mesta känns hopplöst och ångestfyllt. Men det gäller bara att kämpa på, även om det just i den stunden känns tungt.
Jag känner så väl igen mig i det du skrev att "man till slut får nog och börjar äta bättre". Precis så har det varit för mig med.
Jag hoppas innerligt att din stund kommer inom en snar framtid så att du kan fortsätta din resa mot ett friskt liv!! För vi är värda så mycket mer än detta. Kram
Ja, jag är då Maja. En lärarstudent i Göteborg (andra terminen så är fortfarande ganska ny....). Fick min anorexia-diagnos för 7 år sedan (nästan exakt...) och har väl jobbat med att bli frisk sedan dess. Dock har jag alltid bara kommit till det där mellanläget - en ätande anorektiker. Nu är jag nere i en liten djupare svacka men för två månader sen skickade jag en egenanmälan till Mandometerkliniken i Alingsås som jag då hoppas ska kunna hjälpa mig.
Massa kramar!