Bitterfroken

Imorgon är det dags för möte med psykologen igen. Alltså jag har ärligt talat ingen lust då det känns som att det inte ger mig någonting alls. Det känns som att jag bara betalar pengar för att få "råd" likvärdiga de jag får av min närmsta omgivning samt de egna råden jag egentligen har till mig själv. Jag säger inte att det är fel på de här råden egentligen, men i det läget jag är behöver jag verkligen verktyg för att klara det här. Det räcker inte med att säga att jag ska äta. Jo tack, jag vet, men jag behöver tips och råd för hur jag ska göra, hur jag ska tänka. Jag har verkligen en fruktansvärd panik över det. Jag är så hemskt hemskt rädd för viktökningen. Jag vill bli frisk, men jag vill fortsätta vara smal. Jag är så rädd för att bli överviktig igen och jag är så rädd för att aldrig kunna acceptera mig själv. 

Jag vet ju att det bara är jag som kan kämpa. Ingen kan kämpa för mig, även om jag önskar det. Det känns som att jag bara står och trampar på samma ställe och jag har till och med tagit flera steg åt fel riktning. Jag skäms verkligen för att visa upp den här jäkla listan där jag skulle kryssa i vilka måltider jag ätit per dag. Jag funderar starkt på att ljuga, men samtidigt vet jag ju att det knappast hjälper mig. 

Jag vill verkligen ha hjälp, men jag är livrädd och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag antar att felet ligger i att jag inte är tillräckligt motiverad. Viljan är stark, men motivationen är sisådär. Vissa dagar är jag bara så sjuhelvetes trött på allt det här och då kan jag få tillbaka en stark motivation och äter relativt normalt. Direkt efter får jag panik och tänker att jag måste kompensera. Jag avskyr verkligen allt det här, att inte ens våga äta en jävla skål med yoghurt liksom?! Middagen är just nu det enda som går helt bra, men förut kunde jag äta tre gånger per dag och det gick bra, alltså har jag dragit ner rejält. 

Jag är rädd för att jag vet att jag blir försämrad. Försöker tänka att det kanske är normalt med toppar och dalar. Jag tror väl att motivationen kommer komma tillbaka igen för jag vet att till slut går det till en gräns där jag inte orkar mer. 

 

Det stressar mig också att jag inte vet om jag måste väga mig imorgon eller inte? Ingen har nämnt något om eller när jag ska väga mig.