Varför blir det aldrig bättre?
Åh herre min Gud vad jag hatar, hatar, hatar den här förbannade sjukdomen!! Jag blir vansinnig, hatar mig själv. Hatar att det känns så förbannat fel att äta. Det ÄR ju inte fel att äta! Känner mig så förbannat fet, känner att kroppen ökar i omfång bara mer och mer för varje dag. Det känns som att jag är precis lika stor som jag var innan ätstörningen. Det skrämmer mig så jävligt att jag blir så stor fast att jag egentligen fortfarande äter för lite, hur fan ska det bli när jag måste äta mer? Alltså det här går inte. Jag kan inte, jag vill inte! Allvarligt, varför åt jag kvällsmat och varför åt jag nötter? Kalorier, kalorier, alldeles för mycket kalorier.
Jag försöker hela tiden intala mig själv just det faktum att jag MÅSTE äta för att det är sanningen. Den där jävla rösten i skallen bara skriker på mig att jag gör fel, att jag är äcklig. Jag strävar fortfarande efter låga siffror på vågen fast jag vet att det är så fel!
Jag hoppas hela tiden på att det ska kännas enklare och enklare ju mer jag utmanar mig, men det känns snarare värre hela tiden. Kanske ska jag ändå se det som något positivt? Att jag mår pest och kolera måste ju betyda att jag ändå gör rätt?
Jag hatar tanken på att jag är säker på att jag gått upp MASSOR sen jag vägde mig sist. Fyfan fy satan alltså vad jag hatar det här! Jag vill inte gå upp i vikt, men jag måste, annars kommer jag aldrig bli frisk vilket jag faktiskt innerst inne vill!
Kämpa, kämpa!
Kommentarer
Postat av: bulldozer.blogg.se
<3
Svar:
Nellie
