Bitterfroken

Förlåt att det bara är en massa negativa inlägg nu, men jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gör just nu. Har sån fruktansvärd ångest hela tiden och ingenting gör den bättre. Det värsta är nog att den liksom ligger inuti och gnager sönder mig, önskar så att jag bara kunde släppa ut den. Känner mig så låst i mig själv och det är en vidrig känsla, vet fan inte vad jag ska ta mig till? Dagarna går så långsamt, önskar jag hade något att se fram emot, men allting känns bara så mörkt. Jag vill ingenting längre, ingenting får mig att må bättre. Vill bara bryta ihop, skrika och gråta för att sen kunna må bättre igen. Just nu känns det verkligen som att jag aldrig kommer må bra igen och det gör mig så jävla orolig. Jag vill inte tänka på framtiden för den skrämmer mig så in i helvete, men jag kan inte låta bli att fundera ändå..

 

Imorgon ska jag träffa "min" psykolog för första gången. Jag hoppas det blir bra, men jag orkar inte tänka, orkar inte engagera mig. Det känns så konstigt att det här handlar om mig, om mitt liv. Det känns som ett skämt allting. Jag kan inte få in att jag har anorexi med mera?! Jag är inte ens särskilt smal..